Råd & Rön har låtit testa 10 mountain bikes. Bäst i test enligt Råd & Rön blev Cykelringens Stonebreaker 400 som kostar cirka 7.000 kr, säljs i kartong och monteras av kunden efter bästa förstånd. Näst bäst i test blev Mustang MTB, som kostar 2000 kr och säljs via nätet, d v s levereras till kunden i kartong. Testet har gjorts av Svensk Maskinprovning enligt en ny europeisk säkerhetsstandard. Så långt är allt bra. Självklart ska cyklarna klara denna säkerhetsstandard. Det är rent pinsamt att åtta av tio cyklar underkänts. Fast testet har en liten hake. Hur vet Råd & Rön att en cykel som monteras av en kund utan fackkunskaper är en säker cykel? Det är anmärkningsvärt att Råd & Rön inte ens nämner att fem av de tio testade cyklarna säljs i kartong. Om man nu är så angelägen om cyklarnas säkerhetsstandard så borde man ta upp frågan om det lämpliga i att cyklar säljs omonterade. Att med utgångspunkt från ett laboratorietest sätta etiketten Bäst i test är vilseledande. Det enda slutsatsen man kan dra av testet är att två cyklar klarade hållbarhetstestet utan anmärkning, men testet ger inte grund för att utse någon ”Bäst i test”. För att bedöma en cykels egenskaper måste den provcyklas. Råd & Röns test är egentligen bara ett förberedande test. När man sållat ut de cyklar som är klart undermåliga borde man ha gjort det egentliga cykeltestet, d v s utvärderat cyklarnas egenskaper när man cyklar. Nu invaggas vi i tron att två cyklar som säljs i kartong är säkra. Dessutom får man intrycket att en cykel för 2.000 kr i stort sett är lika bra som en cykel som kostar 7.000 kr. Nu går Cykelringen ut med stora annonser där man gör reklam för sin Stonebreaker 400 och skryter med att den är bäst i test och hänvisar till Råd & Rön. Kanske är Stonebreaker 400 en bra cykel, kanske inte. Det vet vi inte. Det enda vi vet är att vissa ingående komponenter i cykeln uppfyller ställda säkerhetskrav. Det bevisar dessvärre inte att det är en bra cykel.
